Började söndagen med att ladda upp Islington N1 på servern. Lyssnade på den samtidigt som jag läste texten ocskå. Kul. Jag gillar låttexter som handlar om bandet själva.
Eftersom jag är så anal och inte kunde hitta låttexten online så skrev jag ner den. Den lyder som följer:
You'll be met with open arms
You'll succumb to all its charms
Though a cloud may pass on by
Sonn you'll see the northern sky
Bluer than it ought to be
Should you win the lottery
Islington N1
Women thin and rich and smart
Studied Latin, studied art
Don't pretend you stand a chance
Open arms but not a glance
Here they never compromise
And they don't economize
Islington N1, Islington N1
The lights of Islington shine bright
A beacon in the skanky night
Hail a taxi, drive around
Smell the culture, hear the sound
Shostakovich, Peggy Lee
All so very Radio 3
Islington N1, Islington N1
Modern in a low-tech way
Churches, but no need to pray
Everyone has all they need
Every dog is pedigreed
Maybe if you mend your ways
You can live out all your days
In Islington N1
Sparks are here for 20 nights
Must have been an oversight
All our exclusivity
Is it now a memory
Are we now like everywhere
Falling into disrepair
Islington N1, Islington N1
Hey it's only 20 nights
We'll return to former heights
Pianissimo again
Even this we will transcend
Then you'll see those open arms
And again ithe lovely charms of
Islington N1
You'll be met with open arms
You'll succumb to all its charms
Though a cloud may pass on by
Soon you'll see the northern sky
Bluer than it ought to be
We've all won the lottery
In Islington N1
Jag kastade också ut den ryska bootleg-kopian av Introducing från iTunes och importerade den nyinköpta istället. Väldigt härlig och undervärderad platta. Min favvo är Occupation. Men mer om det till veckan (lördag 24/5).
Ikväll är det ju Kimono My House.
Tror det kan vara smart att vara på plats tidigt.
Senare, efter konserten:
Hemma på rummet igen efter en omtumlande kväll på Carling Academy. Vilken fest! Jag var (som planerat) på plats vid sjutiden och ställde mig sist i kön som då var omkring 50-60 meter. Började snacka lite med ett två killar som stod framför mig. Visade sig att de kom från Tallinn och var här för att se de tre flaggskepps-plattorna (Kimono, Propaganda och Indiscreet). De berättade att de köpt Propagande på vinyl när den kom ut, och jag lyssnade storögt och var skamsen tvungen att erkänna att jag inte började lyssna på dem förrän 1994, då Gratuitous Sax kom ut. Å andra sidan kunde jag stila genom att dela med mig av de outgivna låtarna till Mai, the Psychic Girl som jag hade med mig på telefonen. Jakob-Tallinn: 1-0, eller i alla fall 1-1.
När vi kom in i lokalen visade det sig att de hade utökat merchandiseutbudet med en Japansk Guidebok, The essential travel companion for the seasoned or nivice explorer of Sparks. Väldigt fin och kul. Jag hade läst om den på webben tidigare, men aldrig sett den. Tyvärr tog de ju bara kontanter så jag var tvungen att springa ut och ta ut pengar och sedan var estländarna (estlänningarna?) borta.
Ikväll var det ännu mer folk i publiken. Jag hade ju inbillat mig att det var slutsålt både fredag och lördag, men det kanske det inte var. Det var betydligt mer tryck ikväll i alla fall. Jag tog mig i alla fall långt fram på vänstersidan. Tredje person från räcket längst fram och snett framför Ron och hans keyboards. Brevid mig stod en kille från Liverpool som hette Dave. Vi snackade en hel del och bytte nummer när kvällen var slut. Han skulle tillbaka och se Rufus Wainwright om ett par veckor plus att han även skulle se den sista Sparks-konserten.
När vi börjat snacka med varandra var klockan kanske 19:45 eller nåt sånt. Det stod en kille på scenen och skruvade på något som senare visade sig vara ett DJ-deck. De flesta i publiken verkade besvikna och irriterade på att det tog sån tid innan Sparks kom på scenen. Tog iofs precis lika lång tid som de andra kvällarna. De gick på scen vid 21:10 eller nåt sånt. Men jag tror folk blev förvirrade av att det stod en DJ på scen. Så ett gäng började till och med bua, vissla och göra tumme ned. Sunkigt beteende tyckte jag. Han spelade nån slags klubbmusik, en del påminde om Finitribe som var förband åt Sparks '95. Annat lät som Human League och Oh Susie med Secret Service.
Jag berättade för Dave om vad discjockeyn erbjudit de två tidigare kvällarna. Public Enemy. Med både tonade ingångar och utgångar. Som om varje låt låg på ett eget kassettband och han bara hade en bandspelare. Det var också ganska opedagogiskt eftersom publiken vid varje nedtoning trodde att Sparks skulle komma på scenen.
Så jag sa att det jämförelsevis var en fantastisk DJ.
Men gissa vad som började spelas när förbands-discjockey gick av scenen? Precis. Public Enemy. Med en smygande intoning.
Sista låten som killen på scen spelade var nån slags house-remix av Sparks kommande singel Good Morning. Men det verkade publiken inte fatta, det var nästan lite facklor-och-Frankensteins-monster varning ett tag.
Eftersom de spelar låtarna i samma ordning som de är på albumen visste jag redan från start att de skulle inleda med This Town. Och det kändes jättebissart att inleda med sin överlägset största hit. Men det funkade riktigt, riktigt bra. Snacka om att rivstarta konserten.
Vi hann också med lite allsång i Equator. Det kändes härligt att få pitcha in lite. Russell fick också en fråga som knöt an till en sak han berättade i fredags. Han sa då att det stack i ögonen för att han hade sån dålig hårspray. Från Boots. Idag var det nån som frågade honom hur det gick med hårsprayen:
Ngn: How's the hairspray!?
Russell: Oh, it's way better thank you. But you know, I just grabbed the first thing I could get my hands on. There was this thing from L'Oreal for £4.25 and then there was Boots' own for £1.29. Guess which one I got?
Ron himlade med ögonen och strök handen genom sin slickade frisyr.
Russell: Ron's more of a brand-name man.
Varpå Ron himlade ännu mer med ögonen.
Låtlista:
25. This Town Ain't Big Enough For Both Of Us
26. Amateur Hour
27. Falling In Love With Myself Again
28. Here In Heaven
29. Thank God It's Not Christmas
30. Hasta Mañana Monsieur
31. Talent Is An Asset
32. Complaints
33. In My Family
34. Equator
Extranummer:
35. Barbecutie
(däremot hoppade de över Lost And Found)
Kvällens höjdpunkt var Talent Is An Asset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar