1975. Jag föds och Sparks släpper Indiscreet. Vilken jackpot! Trots att Indiscreet (tillsammans med No 1 In Heaven och Li'l Beethoven) är mitt favoritalbum så hade jag inte vågat hoppas på att kvällen skulle överträffa gårdagen. Eller kanske vågat hoppas på det för mig egen del, men inte för publiken i allmänhet. Men oj, oj, oj, vilken kväll. Det var rena rama festivalytan på parketten. Allsång, hoppande, studsande, och allmänt kvalitetsstök. Intressant hur extremt stor roll publikens humör och respons påverkar uppfattningen av framförandet.
Ikväll hade man också förstärkning på scen. En sex man stark blåsorkester och en stråk-kvartett kompletterade på vissa låtar. Get In The Swing stack ut som kvällens klart starkaste nummer. Med en entusiastisk blåsorkester och en publik på riktigt Allsång på Skansen-humör kommer den nog även efter alla 21 spelningar sälla sig till det absoluta toppskiktet.
Under The Table With Her var väldigt bra och kunde ha varit ännu bättre. I början av låten reste sig Ron upp och höll krampaktigt med båda händerna en mikrofon mot bröstet. När hans cue kom för att läsa upp sin rad (Dinner for twelve, thank you) tog han fyra steg fram mot scenkanten. Men... sen funkade inte mikrofonen och det hela blev något av ett anti-klimax. Han lommade sedan snabbt tillbaka till sitt keyboard och himlade med ögonen.
Russell passade även ikväll på att ironiskt slå sig för bröstet för Pineapple (en av de tre låtar han skrivit helt själv), han sa nåt i stil med "Among the 255-ish songs we're performing there are a few that pop out that little extra. Call them classics, or... masterpieces. Here's one of them."
Han berättade också inför Looks, Looks, Looks att de inte spelat den live med blåsorkester ("in public") sedan ett framförande på Top Of The Pops 1975. Han följde sedan upp med ett mummel om "...it's something we usually do in weekends and spare time at home. A trombone here, a trumpet there..."
Låtlista:
Russell passade även ikväll på att ironiskt slå sig för bröstet för Pineapple (en av de tre låtar han skrivit helt själv), han sa nåt i stil med "Among the 255-ish songs we're performing there are a few that pop out that little extra. Call them classics, or... masterpieces. Here's one of them."
Han berättade också inför Looks, Looks, Looks att de inte spelat den live med blåsorkester ("in public") sedan ett framförande på Top Of The Pops 1975. Han följde sedan upp med ett mummel om "...it's something we usually do in weekends and spare time at home. A trombone here, a trumpet there..."
Tre killar i bandet fyller tydligen alla år under de kommande tre dagarna så den första etappen (innan extranumret) avslutades med tårta med ljus och Happy Birthday från Sparks och publiken.
Efter Gone With The Wind (kvällens extranummer) höll Ron ett kort tal om alla förberedelser och förväntningar inför konserterna. Och hur de hade överträffats med råge. Han verkade riktigt rörd och tagen av responsen. Trodde ett tag att han skulle fälla en tår. Hade han varit Mylène Farmer hade han gråtit en flod.
Låtlista:
48. Hospitality On Parade
49. Happy Hunting Ground
50. Without Using Hands
51. Get In The Swing
52. Under The Table With Her
53. How Are You Getting Home?
54. Pineapple
55. Tits
56. It Ain't 1918
57. The Lady Is Lingering
58. In The Future
59. Looks, Looks, Looks
60. Miss The Start, Miss The End
Extranummer:
61. Gone With The Wind
PS. Discjockeyn verkar gå på ett tvådagars-schema. Först två dagar Public Enemy och nu senast två dagar med samma Frank Sinatra-låtar.
PPS. Russell bar en svart kostym med smala grå ränder. Under den bar han en svart skjorta en och silvergrå slips. Mucho elegant! Ron såg ut som Ron. Fast med ny slips.
PPPS. Dennis Eriksson passade idag på att kalla Sparks för opera-rock. Jojo, det kan man ju göra om man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar