1976 släpptes Big Beat och då hade bröderna Mael flyttat tillbaka till USA efter drygt två år i Storbritannien. Richard Avedon fotograferade det läckra omslaget som fortfarande står ut som ett av de mest eleganta i Sparks katalog. Försök att återskapa sån elegans med ingredienserna bar överkropp och vita jeans. Det är minst sagt en bedrift.
Ikväll kom jag till Carling Academy strax efter åtta efter att (igen) ha ätit middag på Wagamama. Den här gången i Islington. För första gången var det inga folk i kö utanför entrén och det var väldigt glest inne i foajén också. När jag kom in i konsertlokalen var den kusligt tom. Knappt full till en tredjedel. Jag visste att Big Beat var långt ifrån lika stor i England som Kimono, Propaganda och Indiscreet. Men det här kändes ju nästan sorgligt.
Förbandet, med det bedrövliga namnet Rosalita gick på scenen och gjorde en riktigt bra spelning. Sångaren såg lite ut som Roger Daltrey och keyboardisten såg ut som Jonas Hedegard, projektledare för Halebop på Starring. Fast med ett onödigt läskigt kroppsspråk. Det som förvånade mig var att de rent ljud- och mixmässigt lät dubbelt så bra som Sparks gjort någon av kvällarna. Och det är ju lite deppigt.
Sparks kom på scen strax efter nio och då hade publikmängden närmat sig full salong. Inte riktigt lika många som tidigare kvällar, men långt ifrån glest och tomt. Russell hade ikväll en grön kostym med svart skjorta.
Kvällens höjdpunkt var inte en specifik låt (även om Big Boy funkade väldigt bra) utan att det var jämförelsevis mycket mellansnack. Jag hade ju hoppats att det skulle bjudas på mycket mer sånt, och ikväll var riktigt generös.
Russell berättade att de hade väldigt få grejer som de ångrade att de gjort eller inte gjort. På 70-talet var de tydligen vänner med Johnny Ramone och Ramones. Och en av sakerna de grämde sig över var en cover på Nothing To Do som Ramones skulle spela in. De hade den tydligen planerad för inspelning vid ett flertal tillfällen men det blev till slut aldrig av.
Innan Throw Her Away (And Get A New One) reste sig Ron plötsligt upp och gick med bestämda steg mot Russell och tog micken från honom. Han sa: I have to issue a warning. Not all of our songs should be taken literally.
Just like everything else in this world
Time wreaks havoc on every girl
What do you do, what do you do, what do you do?
Throw her away and get a new one
Time wreaks havoc on every girl
What do you do, what do you do, what do you do?
Throw her away and get a new one
Tre låtar senare (White Women) reste han sig igen och utfärdade precis samma varning. Jag hade tidigare hört att White Women var en ironisk replik på Rolling Stones' Brown Sugar. Men det fick vi inget klargörande kring.
As long as they're white
As long as they're white
As long as they're white from head to toe
As long as they're white
As long as they're white
As long as they're white I'll have a go
White women, everywhere
As long as they're white
As long as they're white from head to toe
As long as they're white
As long as they're white
As long as they're white I'll have a go
White women, everywhere
I've tried most every package
From Peking to Berdoo
I'm sticking with a brand name
I'm sticking with you
Because you're a white woman, so very fair
From Peking to Berdoo
I'm sticking with a brand name
I'm sticking with you
Because you're a white woman, so very fair
Russell berättade också att de 1977 var inblandade i en film med Jacques Tati där låten Confusion skulle vara med och där Ron och Russell skulle spela huvudrollerna. De skulle spela amerikanska TV-producenter som kom till Frankrike för att med sin tekniska know-how rädda en liten TV-station (produktionsbolag?). Tyvärr hann Tati dö innan filmen blev av. Det var ett av deras andra "few regrets". Av mer än en anledning.
Confusion, la tati
Confusion, oh pardon me
Confusion, la tati
Confusion, oh pardon me
Confusion, la tati
När de framförde låten I Like Girls gick det ju inte att låta bli att undra om Rons reservation för vilka texter som skulle tas bokstavlig och inte gällde där också...
No one is restricted, no one is tied down
But the Greece of old collapsed 'cause
no one liked their girls
We won't have that problem, I'm doing my part
No one asked me but I'll still answer la-la-la-la-la-la
I like girls, I like girls
I like girls, I like girls
But the Greece of old collapsed 'cause
no one liked their girls
We won't have that problem, I'm doing my part
No one asked me but I'll still answer la-la-la-la-la-la
I like girls, I like girls
I like girls, I like girls
I Tearing The Place Apart kom Russell av sig en bit in i in låten och slog ut med armarna och sa:
Hey, hey, hey guys. Break it up, break it up. I'm sorry, but we'll have to start over... [paus] I fucked up.
Ron tog micken och bad också (charmigt) om ursäkt å Russells vägnar. Just det faktum att Russell avbröt, tog ett kort snack, frågade killarna i bandet om någon visste när passagen han missade skulle börja. Och om nån kunde räkna in honom. Gissa om han plockade charmpoäng. Full pott!!
Låtlista:
62. Big Boy
63. I Want To Be Like Everybody Else
64. Nothing To Do
65. I Bought The Mississippi River
66. Fill-er-up
67. Everybody's Stupid
68. Throw Her Away (And Get A New One)
69. Confusion
70. Screwed Up
71. White Women
72. I Like Girls
Extranummer:
73. Tearing The Place Apart
1 kommentar:
Lyckliga du som får gå på så många Sparkskonserter!!! Kul att läsa det du skriver. Jag har varit på en enda. Och det var helt super. Det var på Södra teatern när Sparks äntligen kom till Sverige efter alla år. Extas.
Su - fan sen -75 men begränsar sin kärlek till de första 6 skivorna från dubbeln till Big Beat(+ngra låtar på sjuan)
Skicka en kommentar