Sparks – Whomp That Sucker (1981)

Från 1979 till 1981. Så länge höll sig Russell Maels löfte att inte använda gitarrer. På Whomp That Sucker från 1981 är de tillbaka igen. Och Sparks låter ungefär som på Introducing, skivan innan de träffade Georgio Moroder. Det lustiga är att det fortfarande är Moroders produktionsbolag som producerar skivorna, om än inte Moroder själv. 

Whomp That Sucker har ett fantastiskt skivomslag och ett par riktigt bra låtar, men den sticker inte ut som ett av deras starkare album. Snarare hör den till den sämre änden av spektrumet. Man kunde se tendenser till att London-publiken höll med eftersom den här kvällen också var gles med folk. Ungefär samma som Terminal Jive. Gissningsvis kring 400 personer.

Jag hade innan konserten gissat, hoppats och trott att Upstairs skulle sticka ut från mängden och det gjorde den. Och den allsångsvänliga refrängen bidrog också till att få riktigt bra fart på publiken. Funny Face och Wacky Women stack också ut som väldigt bra live-låtar.

Russell berättade att trots att inte Moroder själv producerade skivan så umgicks de med honom under den här perioden. Och i hans krets av bekanta fanns Nastassia Kinski (känd från bl a Paris, Texas), som gav upphov till låten That's Not Nastassia.

Russell verkar nu också ha lämnat kostymerna och övergått till att ha kostymbrallor, hängslen, skjorta och slips men ingen kavaj. Kanske tog kavajerna slut.

Låtlista:
100. Tips for Teens

101. Funny Face

102. Where's My Girl

103. Upstairs

104. I Married a Martian

105. The Willys

106. Don't Shoot Me

107. Suzie Safety

108. That's Not Nastassia
109. Wacky Women

Extranummer:

110. Get Crazy (från filmen med samma namn)