Drömde också att jag träffade Henrik Delehag. MYCKET skumt! Han gick en klass över mig på Berghs och gjorde alla oss ettor lite ängsliga. Han ockuperade datasalen och jag är övertygad om att han hade en sovsäck undanstoppad nånstans bakom scannern. En av de mest intensiva, passionerade, tokiga och lite läskiga människor jag stött på (och väldigt duktig). Kan inte förklara vad han gjorde i drömmen. Förutom att han fortfarande vad AD. Ujuj...
2 kommentarer:
Hej!
Kul att se att det finns fler fanatiska svenska fans därute. Önskar verkligen jag kunde se alla 25, men med såväl arbetsgivare, ekonomi samt familj att övervinna får jag vara nöjd med tre (KMH, Propaganda, Indiscreet).
Sanslöst bra konserter alla tre, men om jag ska ranka dem blir det nog Propaganda, KMH och Indiscreet.
Att Kimono skulle funka perfekt live kändes rätt bombsäkert, plattan är liksom arrad för det.
Propaganda tycker jag nästan har ännu bättre låtar, men det saknas lite energi som de lyckades tillföra på ett suveränt sätt live.
Indiscreet-konserten började bra tycker jag, men sedan märktes det att de inte hade hunnit repa tillräckligt med stråkarna och blåset. I It ain´t 1918 stod ju violinisten bara och tittade på efter första versen, fullständigt bortkommen och synbart skamsen.
Har du sett utställningen på Bodhi, förresten? Jag blev faktiskt lite besviken på den, hade väntat mig mer biografiska texter (eller vad man ska säga) till bilderna.
Sammantaget var dock mina dagar i London helt klart en "once in a lifetime".
Det här var ju något jag gått och drömt om i flera decennier (köpte KMH och Propaganda som 10-åring då de gavs ut).
Ha det gött i London och fortsätt gärna bloggandet!
Alla 21, menar jag förstås :)
Skicka en kommentar