Ett par bilder till på Jane...

Bara för att jag tycker hon är så cool :) Fatta att hon fyller 50(!) år i år. Hip-hip hurra för Jane!!

Sparks Quiz – Complete the following statement:

Hittade den här intressanta texten från april 2006. Tycker den tydligt illustrerar hur Sparks hunnit med så mycket och står för så många olika saker för olika människor. När jag pratar om dem hemma i Sverige så vet folk i min ålder inte vilka de är, medan 40–50 åringar säger: Håller de på än!? Och minns dem som bandet som släppte Kimono My House, Propaganda och Indiscreet.

Sparks’ heyday was/is –

A. In the mid-70s when, as part of the glam movement that included Bowie and T. Rex, they scored several Top 20 hits

B. In the early 80s, when they broke thru into the American market with massive MTV airplay for Cool Places, their duet with The Go-Go’s Jane Weidlin,

C. In the mid-90s, when they had dance club hits with When Do I Get to Sing ‘My Way’, When I Kiss You (I Hear Charlie Parker Playing) and The Number One Song in Heaven (feat Jimmy Sommerville) or,

D. Currently happening with the release of their critically acclaimed Lil’ Beethoven in 2002 and Hello Young Lovers just last month.

If you’re from the UK, you probably answered (A). If you’re from the U.S., you probably answered (B). If you’re a fading club kid, you may have answered (C), and if you’re a twenty-something hipster and part-time Pitchfork writer, you surely answered (D). After 35 years and 20 albums touching upon just about every era and sub-genre of pop music, any answer is really acceptable.

Sparks - In Outer Space (1983)

Ikväll var inte bra. Det går inte att skriva om det på nåt bättre sätt. Eller jo, en aning. En bedrövlig konsert räddades i sista sekund av ett riktig, riktigt bra extranummer. Men låt oss börja med det bedrövliga...

In Outer Space är en riktigt bra skiva med flera starka låtar. Den tillhör iofs Sparks något mediokra 80-tal, men den är fortfarande hygglig med ett par riktigt starka spår. På två av låtarna - Cool Places och Lucky Me, Lucky You - sjunger Russell duett med Jane Wiedlin från The Go-Go's. En av rockvärldens coolaste tjejer i mina ögon. När jag såg Go-Go's i San Francisco så plockade Jane så många poäng så det var omöjligt att hålla räkningen.

Det som gjorde kvällens konsert till en sång besvikelse var arrangemangen och mixningen. På skiva är In Outer Space till stor del driven av en hårt mixad syntbas. Men ikväll hördes knappt rytmsektionen alls. En mjuk (och lågt mixad) elbas gjorde att upptempo-låtar som Popularity, All You Ever Think About Is Sex och Rockin' Girls tappade precis allt driv och betedde sig som sömnlösa zombies. Och inte på ett skönt lounge-sätt, utan på ett urbota tråååååkigt sätt.

Så vad jag hade trott och hoppats på skulle bli kvällens höjdpunkt (All You Ever Think About Is Sex) kom av sig helt och hållet. Istället överraskade de i extranumret med att spela en låt jag aldrig hört förut. Sports, tydligen en B-sida från Cool Places. Och oj, va bra den var! Om den funkade så bra en kväll som den här undrar man ju hur den låter i en studioinspelning.

Med textrader som:

One more time for a healthy body

One more time for a healthy mind

One more time for no good reason

kan man ju inte låta bli att bli förtjust.

Kvällen avslutades efter Sports med att Ron fick en tallrik med grädde i ansiktet. Medan Russell (som kastat tallriken) fnissade förtjust sa Ron: I thought the re-creation of these albums would be limited to the songs. Not the album artwork. Guess this one's on me. Enjoy!

Spellista:
122. Cool Places

123. Popularity

124. Prayin' For A Party

125. All You Ever Think About Is Sex

126. Please, Baby, Please

127. Rockin' Girls

128. I Wish I Looked A Little Better

129. Lucky Me, Lucky You
130. A Fin Bunch Of Guys From Outer Space

131. Dance Godamn It

Extranummer:

132. Sports (B-sida från Cool Places)

Om nån lyckas komma över en kopia av Sports (digital eller inte) så är jag beredd att ge, om inte en arm och ett ben, så i alla fall nåt riktigt fint för den.

Pret A Manger

Efter två veckor i London fick jag idag min första riktigt bra caffè latte. Hittills har de konsekvent varit brända eller smakat välling. 

Jo, man har ju lärt sig en del genom att jobba på Kärnhuset med Marcus Karlsson och saker som Arla och Latte hemma. 

Mjölken ska inte värmas till mer än 65° C. Sånt kan jag. Det kan inte engelsmännen. Förutom killen på Pret A Manger idag. Tack för det.

Caution, wet floor!

Hade en suverän turist-shopping-dag idag. Hörde att det var 30° i skuggan hemma. Plus att det var Stockholm maraton. Låter som upplagt för kollaps. Här i London var det mulet, ganska varmt och lite blåst. Precis som jag vill ha det!

Jag käkade lunch på ett ställe där det stod Caution Wet Floor-skyltar och tänkte på en grej Jessica kommenterade på i veckan. Vi satt på en pub som heter Cambridge och nån hade spillt ut en pint med öl på golvet. Istället för att ta fram moppen och torka upp det så ställde de ut en gul varningsskylt. Kulturkrock, någon? Eller säger man kulturhalka?

Sparks - Nicotina

Texten till Sparks låt Nicotina från Angst In My Pants får mig att tänka på Spike Jonze och hans IKEA-reklam om lampan. Det finns vissa fina paralleller. Även om jag måste erknna att twisten är starkare i IKEA-filmen.

Not every cigarette is a dead, dead thing
Some have a mind and try to be other things
Pushed in the pack, they crave some Virginia air
Softly, they pray to someone, but life ain't fair

They're born to lose
They're born to fill
The lungs of Jack
The lungs of Jill
And like I said
Life just isn't fair

Nicotina, Nicotina, Nicotina is her name

Once in a while a cigarette has a name
N-I-C-O-T-I-N-A, that's her name
She had a tiny voice, and she sang all day
She was a cigarette, but she loved to play

Nicotina, Nicotina, Nicotina is her name

A man with a cough
Stepped to the machine
Dropped coins in the slot
The end of a dream

He ripped the pack and coughed, and then coughed again
Popped out a cigarette, and we're near the end
She screamed and screamed but so much was filtered out
Now Nicotina's only a tiny cloud

Nicotina's gone, but life goes on though
Nicotina's gone, but life goes on though
Nicotina's gone, but life goes on and on and on and on and on
Nicotina, Nicotina, Nicotina was her name

Sparks - Angst In My Pants (1982)

Från och med Whomp That Sucker (1981) och till och med Interior Design (1988) har Sparks ett och samma band i studio och på scen.  Gitarristen Bob Haag, bassisten Leslie Bohem och trummisen David Kendricks. De spelade parallellt i ett eget band (eller egentligen två) som hette Gleaming Spires/Bates Motel. Knappt värt att leta rätt på. Ens om man är riktigt insnöad.

Angst In My Pants (Sparks 11:e studioalbum) är i mina ögon ett litet uppsving från Whomp That Sucker. Fler starka låtar och ett skivomslag som är bland de läckraste de gjort. Och där är konkurrensen hård. Topp 5 i alla fall (av 21).

Ikväll fick vi se en av kavajerna från utställningen på Bodhi Gallery. Russell hade på sig den gröna paljettkavajen (samma snitt och look som den på skivomslaget) som jag och Jessica hade sett där i tisdags. Ron hade däremot inte på sig brudklänningen. Det hade varit nåt! Kavajen är i alla fall riktigt gräslig men det är samtidigt svårt att låta bli att fascineras av den. Jag har ju tidigare nämnt att jag ibland har svårt att separera om saker är bra eller om de bara är kul. Jag tyckte det här tangerade det.

Russell presenterade under kvällen de flesta låtar som LA themed. Och när han efter sista låten presenterat bandet presenterade han Ron som: The guy who has a certain flair for writing LA themes songs and lyrics. Ron tog micken, tackade och sa: You should write about stuff you know about; In my case, Moustasches and Mickey Mouse.

Russell berättade också inför kvällens extranummer att de hade fått en hel del påhopp från Disney när de släppte låten Mickey Mouse. Men när den sedan började spelas flitigt på radiostationer i Los Angeles märkte Disney att det var ganska bra reklam för Disneyland. Så bra att de till och med tog kontakt med Sparks och sa (enligt Russell ikväll): That song Mickey Mouse... you wouldn't happen to have any other songs about, let's say... Minnie Mouse or Donald Duck or...

And of course we did. Sa Russell. Were such cheap bastards.

Så på det sättet skrevs låten Minnie Mouse (kvällens extranummer) som 1983 släpptes på Disneys album Splashdance.

Apropå Mickey Mouse så finns det ett fantastiskt framträdande av den låten från Saturday Night Live. Det är omöjligt att inte bli förälskad i Ron Mael i det här klippet. Här är också den gröna paljettkostymen med. Inklusive brallor!! Förmodligen också en av de första gånger Ron gör den stolliga dansen som är flitigt repriserad sen dess. Alltid till samma jubel.

Jessica undrade om det inte kunde finnas viss avundsjuka mellan syskonen. Russell är förvisso den uppenbara flickfavoriten och affischpojken. Men på scen så räcker det med ett höjt ögonbryn från Ron för att publiken ska bli som i extas. Russell är söt, extrovert och duktig medan Ron är introvert och genial (jag hittar inga riktigt bra ord här). Kan det vara så?

Spellista:

111. Angst In My Pants

112. I Predict

113. Sextown USA

114. Nicotina

115. Mickey Mouse

116. Moustache

117. Instant Weight Loss

118. Tarzan And Jane

119. The Decline And Fall Of Me

120. Eaten By The Monster Of Love

Extranummer:

121. Minnie Mouse

Kvällens starkaste nummer var Nicotina och Moustache även om det var ett mycket jämnt framförande över lag.